Panik..
Kategori: Allmänt
Försöker muntra upp mig själv och tänka positivt.. Men det går inte längre. Jag har kommit längre ner i djupet än var jag var innan, men jag är starkare än var jag var då. Ibland önskar jag bara att jag inte blivit född för då skulle jag slippa detta. Att varje dag kämpa med att vara glad och att må bra men en liten sak kan få mig att brista. Jag vill må helt okej, jag vill kunna skratta och vara glad. Ibland frågar jag Gud varför jag var tvungen att bli misslyckad, varför jag var tvungen att bli så fel. Varför jag inte bara kunde få vara lycklig. Jag har faktiskt fått nog nu! Jag ska väll också få vara lycklig?! Är det bara för jag är mullig?! Jag mår dåligt för folk klankar ner på mig så då kanske man stannar i sängen bölar dag in och dag ut... Tror ni att man blir smalare för att ni trycker ner en? Då fan tror ni fel! För man kämpar mot monstret inom en och kämpar mot alla jävla ord.. Ja, jag klagar på att jag blir mobbad, men om det aldrig slutar hur fan ska man då kunna släppa det?! Hur ska man någonsin bli okej? När du har svaret berätta för mig för jag har försökt allt men inget hjälper. Min styrka börjar försvinna och energin försvinner.
Saker blir värre när de man älskar dör och det är en känsla som aldrig försvinner..
Jag vill bara slippa panikkänslan som jag somnar med och vaknar upp med..
